Jonas Brun “Transmitter” (2006)

Lund Konsthall, Lund, Sweden
September 8th to 17th, 2006

Transmitter
By Jonas Brun
(Translation by Jonas Brun and Ulrika Revenäs Strollo)Here is the meadow now, turned yellow, moist
slowly dripping. A grey sky
above the girders of the transmitting aerial. Metal feelers
and conducting wires. A magnetic surge
in all coils.
*
At the very back a sound, it climbs
along the aerial, a slight hum, a slow buzz.
A sound right before
it turns unhearable, before the sound stops being av sound.
*
Soundmakers in the fog, signals
over distance, sirens off and on.

Messages are collected
to be transmitted.
*
So natural the way the antenna
listens, like simple straight roads
stretched from the top of the aerial and out across
the meadows. A way to turn towards the world
and yet to be kept secret.
*
Smal sparks are
all conversations, singing where
they cross, vibrating like drops of water
hanging on an edge.

Silicon white, sparkling grains
to squeeze between the teeth.
*
Your voice is a place like every
sound is a place and somewhere
here collected and concentrated
into a wavelenght and into a name.
*
In all the mumble
something is squeezed, like the days and the names
squeezes everyone. Turning towards and
turning away.

It´s a sound going through everyone, it ain´t
just for you.
*
Signals going through the nights, transmission
between aerials, a certian wavelenght for
a certain antenna.

Transmitter, transmission, swarms
of voices.

Sändare
Av Jonas BrunÄngen ligger här, gulnad nu, fukt
som sakta droppar. En grå himmel
ovanför sändarmastens balkar. Metallspröt
och ledartråd. Ett magnetiskt brus
i alla spolar.
*
Längst inne här finns ett ljud, det klättrar
längs masten, ett svagt surr, ett sakta inande.
Ett ljud strax innan det slutar höras, innan
ljudet slutar vara ljud.
*
Ljudmakare i dimman, signaler
över avstånd, sirener av och på.

Meddelanden insamlas
för att sändas vidare.
*
En självklarhet i antennens
lyssnande, som raka enkla vägar
uppspända från masttoppen och ut över
ängarna. Ett sätt att vändas mot världen
och ändå hållas hemlig.
*
Små gnistor
är alla samtal, det sjunger där
de korsas, vibrerar som vattendroppar
i en kant.

Gnistrande och kiselvita korn
att pressa in mellan tänderna.
*
Din röst är en plats som varje
ljud är en plats och någonstans
här finns den insamlad och anrikad
till en vågländ och ett namn.
*
I allt mummel
finns något som pressar samman, som dagarna och namnen
pressar alla samman. Som vänder sig till och vänder
sig bort.

Det ljuder genom alla, det är inte
bara för dig.
*
Signaler genom nätterna, överföring
mellan master, en viss våglängd för
en viss antenn.

Sändare, utsändning, svärmar
av röster.